Eugene Hütz slappar på sin säng, excentriskt klädd i vad som kan liknas med en kimono av silke utsmyckad med röda, gula och gröna marijuana löv. Han pratar om hemmet, och som en musiker som spenderar majoriteten av sin tid på turné lutar konversationen mer mot en abstrakt än mot en fysisk plats. ”Världen… är inte så stor.” förklarar han. ”För mig är New York mitt laboratorium och Brasilien är trädgården. Ukraina är källaren med alla gamla bilder. Så vad är hemma egentligen?”  frågar han. ”Jorden är hemma, det är mer vilken del av hemmet.”

Född i Boyarka i Ukraina, växte Hütz upp i en stor familj. Hans mamma och pappa, sina mor- och farföräldrar, fastrar, farbrödrar och kusiner bodde alla i familjens lilla lägenhet. Och efter att ha levt i ett så livligt hushåll var nästa naturliga steg att överföra den energin till musiken. Efter att ha flyttat till New York City växte Hütz band med fler och fler bandmedlemmar, och bildade till sist dagens Gogol Bordello. ”Det var som att jag inte kunde sluta samla ihop [människor] tills det nådde en gräns,” berättar Hütz för oss. ”Det är något tryggt med det undermedvetna som säger att ’åtta människor är bubblan, åtta människor är hemmet.”

I detta avsnitt av Roadhouse, får vi ta en titt bakom kulisserna på gypsy punk-bandets liv på turné. Hütz och hans bandmedlemmar är djupt medvetna om varandras upplevelser som immigranter och Gogol Bordellos turnébuss är en blandning av varje individs bakgrund. ”Du går in i andra bands bussar, du ser några titta på TV, och någon spelar TV-spel…men när du går in i Gogol Bordellos buss och det finns en som spelar reggae på högsta volym och en äter rökt fisk och dricker vodka och spelar ryska fängelse-låtar,” säger gitarristen Boris Pelekh. ”Det är så mycket som händer.”